Sträckning på Särö

En sträckning, ett kattmöte och kvardröjande vinter i Särö Västerskog.

Vännen Jukka Lausmaa inspirerade mig till att skriva ett lite längre inlägg om min fototur till Särö Västerskog strax söder om Göteborg. Jag kom upp i tid denna dimmiga söndagmorgon och bestämde mig raskt för att packa kamera och matsäck och ge mig ut. Särö var inget absolut mål men under tiden jag körde från Göteborg insåg jag att det var ont om tid om jag skulle hinna utnyttja morgondimmorna så det fick bli Särö.

Jag klev ur bilen och gjorde mig i ordning för att gå ned till stranden när en stor katt nyfiket hoppade upp i bagageutrymmet. När den väl hade inspekterat klart hoppade den ut igen och begav sig till den intilliggande ängen för att kanske jaga möss.

Nere vid stranden låg morgondimman fortfarande kvar även en bit in i den glesa strandskogen. På motsatta stranden var det kvav lugnt där små små vågor stilla rullade in och gav ett fint linjespel i strandkanten. Strax ovanför mig stod en vindpinad tall som inte var lättfotograferad men när jag gick ovanför den upptäckte jag att dimman gav upphov till svaga linjer i skogen på andra sidan viken som förstärktes av tallens lutande grenar.

Tallar är vackra och märkliga träd. De kan växa hur snett och krokigt som helst och deras bark skiftar oupphörligen färg beroende på ljuset. Det milda solljuset som föll på tallstammen vid stigen gav den ett nästan onaturligt rödbrunt skimmer.

Lite längre bort går en halvö ut som alltid bjuder på överraskningar. Idag fanns det många små vattensamlingar täckta av tunn is. När solen lyste på botten i en av dem fick de suddiga stenarna magnifikt gula och bruna toner. På skuggsidan av berget dröjde sig stora frostfläckar kvar. Det var som om någon hade gått där på natten med en stor pyts frost och målat dit dom.

När jag stod på toppen och tittade mig omkring kom ett svanpar simmande mot den milt solbelysta udden. Framför mig bildade fjolårsgräset ett nästan kvadratiskt linjespel där det hade växt i klippskrevorna. I fjärran suddade dimman bort konturerna av de näraliggande öarna.

På väg tillbaks såg jag resterna av en svan, förmodligen knölsvan, som antingen hade fallit offer för någon predator eller kanske dukat under av ålderdom tidigare i vintras. Rör man sig ute i markerna stöter man förr eller senare på döda djur och fåglar. De är en del av kretsloppet precis som vi själva är.

Så vad det det här med sträckt. Jag hade broddarna på mig som vanligt men vad hjälper det när jag inte tittar var jag sätter fötterna! Jag fick vatten in i ena stöveln när jag sakta gled av den tångtäckta hällen ned i det inte särskilt varma havsvattnet. Men det var när jag skulle ta av mig den vattenfyllda stöveln och hälla ut det som det small till på baksidan av låret. Det blev en plågsam kilometer haltandes tillbaks till bilen.

Det kändes som om jag fick lite medlidande av katten som mötte mig på vägen och dessutom lindrades plågan av att ängen vid parkeringen badade i ett mjukt och fint ljus.

Picture

2280005-960x720.jpg 2280008-960x720.jpg 2280013-960x720.jpg 2280032-66-960x720.jpg 2280049-960x720.jpg 2280051-960x720.jpg 2280055-960x720.jpg 2280069-960x720.jpg 2280075-960x720.jpg 2280080-960x720.jpg 2280096-960x720.jpg 2280106-960x720.jpg 2280116-960x720.jpg


Förstora Googlekartan och växla till satellitbild för att få en uppfattning om naturen.
Bättre karta över Särö Västerskog om du vill åka dit.