headbody

Col de Varda ovanför Misurinasjön

Att inom loppet av 24 timmar resa till 2100 meter ovanför havsytan och senare samma dag klättra ytterligare 250 meter uppåt i en 30-graders brant backe ställer en del krav på kroppen. Tillsammans med några betablockare och andra blodtryckssänkare blir skillnaden högst påtaglig jämfört med en stadsvandring i Göteborg.

Men utsikten och vädret som skiftade flera gånger per dag tillsammans med dalgångarnas dimmorna som plötsligt svepte in och bara avslöjade det omgivande bergslandskapet genom små öppningar fick mig snabbt att glömma muskelsmärtorna i låren.

Col de Varda

350 meter ovanför Misurinasjön, där linbanan slutar, ligger rifugio (fjällstuga) Col de Varda. Utsikten är betagande där bergen på motsatta sidan av dalgången bildar en imponerande fond som skapats av den 35 miljoner år gamla men pågående kollisionen mellan den italienska och den eurasiska plattan.

Col de Varda är en medelstor fjällstuga med klassiskt utseende. Middagsmaten är god och jag sov bekvämt på de tjocka och hårda madrasserna. Frukosten är godkänd men jag önskar att de hade grovt bröd i stället för det allerstädes närvarande vita brödet som inte gör någon morgonmage glad.

Utforska området

Tempo är den distinkta skillnaden mellan att upptäcka genom vandring och att upptäcka genom fotografering. De flesta av gästerna stannade en natt på Col de Varda innan de vandrade vidare. Några enstaka var där två dagar medan jag hade den som bas i sex dagar.

Att lära känna ett nytt område kräver tid. Det är i sig inget nytt men frestelsen att vandra från stuga till stuga och se så mycket som möjligt och samtidigt fotografera är stor med de vyer som erbjuds här uppe. Men jag ägnade en dag åt skogen på bergssluttningarna, en dag åt området ovanför trädgränsen, en dag åt turistfällan Tre Cime, en dag åt det näraliggande Monte Piana där hela dess platå är ett utomhusmonument över första världskriget och slutligen en dag åt att vandra fram och tillbaks till en annan näraliggande rifugio.

Skogen

rapsfjäril

Varför i herrans namn åker man till alperna för att fotografera på de skogsklädda bergssidorna? Jag växte upp i det skogrika norra Dalsland och vistades ute i markerna så snart det blev helg. Därför har jag, vilket jag delar med många nordbor, ett speciellt förhållande till vidsträckta skogar.

Barrskogen i alperna oftast högvuxen med en osedvanligt rik fauna och flora. Forskarna har identifierat omkring 200 olika habitat (biologiskt skilda livsmiljöer) med 4500 olika växter, 800 mossor, 2500 lavar och 5000 arter av svamp tillsammans med 80 däggdjursarter och ca 200 fågelarter [1]. Det gör den självfallet intressant även ur fotograferingssynvinkel!

Källor 

[1] WWF

footer