Dovre & myskoxar

Det är lite av ett vågspel att ge sig av på en jungfrutur två personer och bo fem dagar i en liten Piccolo. Men det gick förvånansvärt bra.

När man ser myskoxar som små prickar i fjärran i fjällandskapet för att kort därefter bli stora bjässar på nära håll, känner man sig ynkligt liten. Det omväxlande vädret, ljuset, höstfärgerna och dofterna i detta storslagna landskap fungerar som en stark magnet i mig och drar mig hit vecka 39-40. Det är den tiden på året som fjällklådan slår till.

Den 1 augusti i år hade busschaffören haft kördag till Snöheim. En knapp halvmil in från Hjerkinn hade han på nära håll sett en flock vildrenar passera grusvägen. De vandrar längs några nord-sydliga stråk men de går aldrig över E6:an, berättade han för mig. Kort därefter stannade han bussen tog fram kikaren och spanade upp mot fjället. Nä, det var bara tre svarta stenar, sa han innan han körde bussen vidare mot Hjerkinn.

Han var från Bodø och hade som beväring övat mycket här när det var ett militärt skjutfält. Det finns ett litet hus med en permanent utställning om hur skjutfältet återställdes och senare införlivades i nationalparksområdet strax nedanför hotellet. Den tycker jag att du skall se. Jag tackade för vårt givande samtal innan jag steg av bussen, och vandrade bort mot utställningen.