headbody

Oväder över Ersdalen

Hur länge stannar jag? Den frågan ställer jag mig alltsom oftast när jag är ute och fotograferar. Det är alltför lätt att gå till bilen och åka hem när man stått ute i blåsten och kylan och fotograferat i några timmar.

Så var det även denna gång när jag frusen började gå tillbaks till bilen. Det var en kompakt grå himmel hela vägen bort till Danmark och inget tydde på att det skulle bli en av de mer minnesvärda aftnar jag tillbringat här ute.

På vägen tillbaks måste jag gå uppför en liten höjd och då tyckte jag mig se en orange springa långt borta i horisonten. Jag sprang upp på en knalle vid sidan av stigen för att komma högre upp och mycket riktigt hade det börjat spricka upp långt där borta vid horisonten.

Molntäcket rörde sig österut, dvs in mot Göteborg, och gjorde ekvationen enkel. Det kan stunda en riktigt dramatisk solnedgång med fint efterföljande ljus! Jag vände om och tog denna gång stigen som går mot det yttre mittpartiet i Ersdalen. Där blev jag ytterligare några timmar, fotograferade och njöt av naturens skådespel innan det bar av hemåt.

footer